Vikten av att säga nej

Bild: @nitsacitrine

I den här upplagan av Sexpectations får vi bekanta oss med en typ av text som inte skulle kunna bli ett avsnitt av Sex and the city. Det är alltså inte en flirtig text skriven i ett rus av att vara nykär. Vi tyckte dock att det är ett viktigt ämne som behövde få lite utrymme, trots att det inte är vad Sexpectations brukar handla om. Hoppas att ni gillar det!

Hur mycket jag än skulle vilja mata ut peppiga ord och härliga berättelser om pirriga förstadejter och sagolika kärlekshistorier, så kände jag att jag idag behövde få prata om något annat, nämligen vikten av att säga nej. Att ett ord på tre bokstäver har blivit så laddat i många sammanhang skrämmer mig lite. Speciellt när det handlar om vår egen sexualitet – rätten till vår egen kropp. Att som ung tjej eller människa på jorden känna att man ger bort rätten till sin sexuella vilja till någon annan, eller känner en press på att vara motparten till lags i intima situationer, det måste få ett stopp. Eftersom jag är en tjej mitt i Stockholms storstadssmet som umgås med andra tjejer i samma situation så hör jag historier om det här ofta – det här med att inte riktigt våga säga nej, eller veta vem som bestämmer över ens sexuella vilja. Därför kommer den här texten att utgå ifrån tjejer som delar sängar med män där dom inte alltid vågar säga ifrån.

För att ta makten över din sexualitet behöver du själv bestämma vad som känns okej och bra för dig. Sätt inte dina egna begränsningar och behov i andrahand bara för att det finns någon annan i rummet som gillar eller vill göra andra saker. Utan var istället lika lyhörd och empatisk mot dig själv som du är mot din motspelare. Det är först då ni faktiskt kan uppleva något härligt ihop. Jag vill berätta två historier för er där ett nej inte har kommit naturligt, fastän det borde. Den ena historien fick jag höra på en tjejmiddag för några helger sedan. Efter att personen hade berättat vad hon varit med om kunde nästan alla runt bordet instämma om att dom varit med om liknande situation.

Emma hade varit på en fest när hon bestämde sig för att åka hem med en kille som hon träffat och haft det trevligt ihop med hela kvällen. Dom åker hem till henne och allt är superhärligt. Han är rolig, hon skrattar och det blixtrar till och med förbi en känsla av att vara nykär. Väl hemma hos Emma så leder det ena till det andra och de två turturduvorna slutar upp i sovrummet. Där är killen ganska hårdhänt, vilket kan vara helt okej om båda gillar och är okej med det, men i detta fall uppskattar Emma inte det alls. Men hon säger ingenting för hon vill ju inte vara till besvär. Dagen efter är de blixtrande känslorna av nykärhet och pirr som bortblåsta. Istället känner hon sig lite arg på killen som sover bredvid henne, men också så har hon en jobbig klump i magen och skäms lite. Hon är arg för att han var så hårdhänt men hon skäms också över att hon inte bara sa ifrån och föreslog något annat.

Den andra berättelsen är faktiskt en historia om mig själv. Vi hade åkt ett stort gäng till Alperna, det var jag, mina tjejkompisar och några killar som vi både flirtade med och umgicks som kompisar med. Det hade legat lite i luften att jag och en utan våra kompisar, hade någonting outtalat på gång. Vi hängde ihop mer eller mindre som ett par under veckan och hade verkligen roligt ihop. Vi ägnade dagarna åt att tävla i skidbackarna och eftermiddagarna åt att äta långa middagar med alla vännerna och såklart slira loss på afterskin. Vi umgicks alla i det stora gänget, men jag och Oscar hade liksom det där bandet där man hela tiden kunde titta sig över axeln och där var den andra och mötte upp med ett bekräftande leende om att vi är där ihop. Vi hånglade de flesta kvällarna när de andra inte såg, men det slutade alltid med att vi gick hem var för sig. Den sista kvällen ändrades det dock och jag följde med Oscar hem. Det låg förväntningar stora som åskmoln i luften men samtidigt kändes det som att vi var i ett parallellt universum där bara vi två existerade. Vi hamnade tillslut nakna i sängen. Väl där så kände jag att det här känns faktiskt inte helt rätt. Jag blev stel som en pinne av den slående insikten om att jag faktiskt inte alls ville det här. Jag vill inte dela säng med Oscar, allt har bara varit en illusion av något som inte har funnits på riktigt. Jag visste inte om jag bara skulle få det här överstökat eller om jag skulle lyssna till vad jag faktiskt kände. Jag valde lyckligtvis det sistnämnda.

Det jag vill säga med den senare berättelsen är att det är absolut inte lätt att välja att säga nej eller gå ifrån i en situation där man är så utblottad som man ju faktiskt är i intima sammanhang. Och det kommer att bli lite stelt. Men känslan som kommer efteråt är värd det. Att ta hänsyn till sina egna preferenser och känslor är det absolut viktigaste du kan göra för dig själv. Och om du är i det där rummet med en normal kille som respekterar dig som människa, så kommer han att acceptera allt du vill och känner – eftersom ni är två i den här leken. Dessa två små berättelser kanske fick just dig att tänka till när du befinner dig i en situation av tvekande – är jag okej med det här eller inte? Våga säga nej och visa vad du vill och behöver för att må bra.