Tisdag till torsdag på Styrmansgatan 6B

Caroline Rosencrantz är en av FORNIs krönikörer. Om du vill lära känna Caroline bättre, klicka här för att se hennes profil eller kolla in hennes Instagram här

[su_divider top=”no” divider_color=”#efeeee” link_color=”#ffffff” size=”1″ margin=”0″]

Tisdag 21:54

Han är så himla rörig. Egentligen mest hela tiden, men framförallt innan han ska resa iväg med jobbet. Ett sent telefonsamtal från någon viktig nisse i Los Angeles eller New York eller var det kanske Berlin? Jag minns inte. Väskan är i alla fall packad och väckarklockan ställd. Två minuter senare ligger halva garderoben på golvet och hela Axel i sängen, för nu är det sent och han ska upp om 5 timmar. Vilket i och för sig är helt galet tidigt. Jag förstår att han känner sig stressad, usch nej nu tycker jag synd om honom. Stackaren.

Onsdag 07:10

Den värsta röran är inte den som ligger precis framför ögonen, utan en mer diskret sådan. Det är den satans högen på hans sida av sängen, som han liksom studsat ur helt obemärkt innan han landat med huvudet på kudden. T-shirt, kalsonger, jeans och strumpor ligger och lurar runt hörnet på sängen, komprimerade till någon slags symbios av stök. Det känns nästan som att de hånler åt mig när jag upptäcker dem, dumt nog lite förvånad varje gång. Nej, när Axel kommer hem ska vi få till en rutin på detta. Hur svårt kan det vara.

Torsdag 17:47

Jag tänker på en scen i Sex and the City, där huvudkaraktärerna avslöjar sina så kallade “secret single behaviors”. Vad de gör när ingen annan, framförallt inte deras partner, ser dem. Jag står lutad mot köksbänken med ett kakpaket framför mig, min smörigaste 00-tals RnB i högtalarna och 42 minuter in i Instagram-scrollande. Jag mår fantastiskt. Kanske inte så länge till – både rygg, mage och ögon kommer nog protestera strax, men för stunden – helt fantastiskt.

Fredag 00:21

Tjejmiddagar ÄR det bästa vi har. En tes som jag några glas vin in inte riktigt förstår är mer klyscha än sanning, men just då, en ren uppenbarelse. Behöver jag någonting annat i livet än tjejer, vin och middag? Nehedå. Behöver jag kommentera hur rent det är hemma, särskilt runt sängen? Icke.

Lördag 10:37

Baksmälla och spindlar är inte en bra kombination. Jag och min nya sambo spelar inte alls på samma nivå av reaktionsförmåga och gårdagens vin har inte heller gjort mig mindre rädd för denne. Det slutade med några nervösa skrik, hopp och svettpärlor. Samt en lösning i form av en dammsugare.

Söndag 20:30

Ok nu saknar jag honom. Eller jag gjorde det för en stund. Sen pratade vi i telefon och han var stressad och jag försökte byta lakan samtidigt, vilket kändes orättvist att göra själv med ett dubbeltäcke i händerna och mobilen på högtalare någonstans bredvid och det hela blev ganska stökigt. Så Axel föreslog att vi kanske skulle höras imorgon istället. Och jag blev bara lite sur och sa ok och hejdå och la på.

Måndag 20:09

Jag borde verkligen ha handlat idag, men lurar mig själv med att jag faktiskt inte hunnit med det. Det fanns inte en minut över för att gå och köpa frukost, toalettpapper och någon slags vettig middag. Egentligen var jag bara lat, men “orkar inte” känns inte lika sexigt som tidsbrist. Cola Zero och rostmackor är också en måltid, speciellt när ingen ser.

Tisdag 15:48

Har jag berättat hur rent det är hemma? Var sak har sin plats och lyckas dessutom hålla sig kvar där. Kuddarna puffade, filten vikt, sängen bäddad. Aah.

Onsdag 17:47

Planet är såklart försenat, så han kommer trilla in någon gång i natt efter att jag har somnat. Vilket i och för sig är rätt mysigt. Att vakna lite lagom när låset klickar igen, han försöker smyga in ljudlöst i lägenheten, pussar mig i nacken när han dunsar ner i sängen. En våg av tacksamhet som bara rusar genom kroppen. Kramar om hans hand och famn så hårt jag bara kan. Allt är förlåtet.

Torsdag 07:10

Morgon i hushållet Rosencrantz Lindnér och allt är som vanligt. Kaffemaskinen puttrar, Nyhetsmorgon tjattrar, jag och Axel stressar. Jag hoppar in i samtal, Axel springer till kontor. Puss puss vi ses sen lycka till idag. Allt är precis som det ska vara. Till och med den satans högen på hans sida av sängen, som även idag hånler åt mig när jag lite förvånat upptäcker den. Vi måste få till en rutin på det där, hur svårt kan det vara.