Ni vet hur man ibland är med om saker där man kommer på sig själv att tänka att det här, det här det glömmer jag inte. Det här ska mina barnbarn få höra om, flera gånger. Det här, det här ska jag ha med mig i mina memoarer. Det här kommer att tillhöra en av mina milstolpar i livet. För mig är det ofta de små sakerna i de stora upplevelserna som skapar betydelsen, och förändrar en, eller ens sett att se på saker. Visst kommer jag minnas surfingen, smaken av den lokala getosten i saluhallen eller Biarritz vackra stad. Men det är känslorna bakom alla upplevelser som gör att just den här upplevelsen kommer att gå till historien, och det tackar jag Surfakademin för.
Om någon hade sagt till mig tidigare i år att jag om bara några månader skulle surfa på Atlantens vågor så hade jag skrattat, förväntansfullt och nervös. Hade någon sagt till mig att jag under loppet av samma period skulle få flera nya vänner och tillsammans med dem erfara nya kulinariska upplevelser, dela personliga berättelser, skratta och se Sverige utklassa Mexico på en bar i Biarritz med hela dess svenska turist-befolkning så vet jag inte om jag hade trott dem.
Under en och samma resa har jag fått se två länder och flera städer, njuta av Baskiens fantastiska matkultur, uppleva den magiska tystnaden i gryningen och se solen gå ner i havet på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag har trevandes tagit mig fram på franska i en stad där ingen kan engelska, något som visade sig väcka ett språk-intresse jag inte var säker på att jag hade. Jag har dagligen fått åka på roadtrip i en bil fylld av vänner och surfbrädor till tonerna av bland annat Timbuktu, Avicii och Manu Chao medan Baskiens otroliga landskap susar förbi utanför fönstret – bara en sådan sak?
Jag har också fått tid med mig själv, för mig själv. Stunder av ensamhet, där jag faktiskt njöt av mitt eget sällskap och för en gångs skull inte anpassade mig eller oroade mig för någon annan.
Inom loppet av en vecka fick jag erfara fler nya upplevelser, möten, insikter och känslor än vad jag gjort på hela den här våren, och i slutändan tackar jag mig själv för att jag vågade åka.
Biarritz
Längst ner på Frankrikes ligger Biarritz, en av världens populäraste surfstäder och Europas största surfmecka. Enligt mig blir staden komplett då den har en blandning av allt man vill ha. Till att börja med slås man av hur vacker staden är, med sina bevarade gamla byggnader i alla möjliga färger. Biarritz är helt klart franskt, men präglas ändå av att det tillhör Baskien vilket skapar en något mer avslappnad jargong än vad man kan uppleva i exempelvis Paris. Alla är väldigt vänliga, och även om man har svårt att förstå varandra språkligt då väldigt få pratar engelska så gör båda parter sitt bästa. Franska caféer och en och annan bistro trängs med spanska tapasbarer, moderna internationella kök och klassiska konditorier – man skulle i princip kunna åka hit bara för att äta. Staden är precis lagom stor och perfekt för den som gillar att strosa bland gatorna, man behöver inte tänka på att ta någon buss eller taxi. Det blir inte sämre av att det är en kuststad, med vackra stränder ett stenkast från stadskärnans puls. Det är unikt att hitta en sådan kombination, som erbjuder både sol och bad, kulinariska smakupplevelser och ett nattliv som ska erkännas, faktiskt inte upplevdes då jag runt nio varje kväll låg utslagen på hotellrummet tack vare dagens alla äventyr. Biarritz har den ultimata mixen av modernt och traditionellt.
Surfingen
När det under introduktionen till surfveckan går upp för en att detta är en av världens största surfdestinationer, med världsberömda legender som Miki Dora och Joel Tudor på gästlistan, är man inte så kaxig. Blickar man ut över an av stadens stränder Côte des Basques, mest populär för att just surfa, blir man både inspirerad och nervös. Man förstår att surfarens liv kretsar kring tidvattnet (som skiljer sig otaligt många meter) och det kommer även vår vecka att göra. Vårt schema baseras på vågorna och när de är som bäst, vilket kan variera. Några dagar får vi sovmorgon och börjar vår surfing runt elva på förmiddagen, men majoriteten av dagarna är vi uppe före alla andra och balanserar på vår första våg redan vid sju på morgonen. Trots att jag inte är en morgonmänniska kommer jag att älska dessa mornar. Tillsammans stannar vi till på ett bageri för att ta vår första kopp cafe creme för dagen och äta nybakade croissanter. Sedan bilar vi i tysthet med någon mysig spellista i högtalarna medan solen går upp.
Nervositeten jag kände kring att surfa för första gången i mitt liv var mest glädjefylld. Den lilla rädsla jag haft försvann så fort jag satte foten i havet. Varje morgon börjar vi med uppvärmning och upplärning, med repetition och lärande. Mitt mål är att kunna stå på brädan, vilket visar sig vara en utmaning. Jag som älskar vatten och speciellt havet är glad över att bara få vistas där, men det tar inte lång tid (typ en våg) innan man känner sig trött i kroppen. Efter lite tid inser jag att det först och främst handlar om att bli vän med brädan, hitta sin ”sweet spot” – din personliga balanspunkt – för att kunna vrida och vända sig utan att ramla av. Det tar någon dag bara det, men sedan blir allt mycket enklare. Den svåraste med surfingen var att det är så jobbigt. Skratta ni, men man måste vara stark i kroppen och ha uthållighet. När vågen väl kommer måste du ge allt du har för att komma upp på brädan. Det här kämpar jag med i ungefär fyra dagar, innan det äntligen blir min tur att få känna på magin som heter surfa. Det är som att cykla, när du väl kan går det som en dans.
Har du sen en gång fått uppleva att rida på vågorna är det de enda du vill göra. Men när nästa våg kommer får jag inte till det och jag slängs istället runt i vattnet, och det känns som att befinna sig i en tvättmaskin alldeles för länge. Men när jag kommer upp till ytan igen är det bara att hoppa på brädan och paddla ut mot vågornas brytpunkt än en gång, och så här håller vi på, och jagar vågor.
Spanien och det baskiska köket
Vi befinner oss i Spanien dagligen för att surfa och en dag passar vi på att åka till San Sebastian som är världens mest Michelin-täta stad, mäktigt. Här finns alltså några av världens bästa restauranger, vilket avslöjar ett och annat om vad dessa spanjorer kan om mat. Vi besöker Atari Gastroteka och njuter av goda pinchos och tapas. Smakerna är genuina, traditionella och långt ifrån typiskt turistvänliga. Varenda tapas-bar ser inbjudande ut, jag vill genast äta mer och tänker att jag måste åka tillbaka hit bara för att äta. Precis som Biarritz har San Sebastian en övermäktig natur. Enorma berg som växer ur havet möter den vita stranden La Concha och klarblått vatten som slår mot klipporna. Från Monte Igueldo får du en oslagbar panorama-vy över staden.
Surfakademin
Idén om Surfakademin väcktes på 90-talet när Peter Sahlberg och Jens Holmer befann sig på North Shore, Hawaii efter att ha lämnat Sverige för at leva med surfen. Idag lär de skandinavier att dansa fram på vågorna, och inte minst tar de med oss på upplevelser runt om i världen vi annars aldrig fått vara med om. Hos Surfakademin tar sommaren aldrig slut. Med camps på några av världens bästa surfingdestinationer kan du surfa hela året om, beroende på vilken världsdel som attraherar dig mest. I början på året befinner de sig i Sri Lanka, följt av Europas surfmecka Biarritz i Frankrike som löper under våren och hela vägen till sensommaren och även överlappar med deras gömda skatt Galicien från och med juni till augusti. När höstvindarna tar fart hemma i Sverige styr de skeppet mot Kalifornien och när julen närmar sig befinner de sig i Costa Rica hela vägen fram till April. Alla Surfakademins medarbetare är internationellt certifierade och utbildade och har gedigen erfarenhet, passion för att lära ut och ett stort hjärta.
Missa inte detta i Biarritz!
Les Halles
Biarritz egna saluhall. En förtrollande värld för den som älskar mat. Hit kan du gå för att handla, äta och dricka eller bara insupa miljön. Alla som säljer sina produkter här är väldigt vänliga, så våga fråga om hjälp eller smakprov. Jag rekommenderar ost-disken och fisk- och skaldjursavdelningen, ostron på Chez Jerome är ett måste.
Solnedgången vid Côte des Basques
Det här vill du inte missa. Côte des Basques har en av de vackraste solnedgångarna jag upplevt i hela mitt liv, hela himlen blir till guld. Jag rekommenderar att du bokar bord på restaurangen Le Surfing, en restaraung inspirerad av Kalifornien med ett perfekt läge för solnedgången. Alternativt ta dig upp på berget och till baren Extola Bibi. Här kan du spela boule, äta tapas, dricka sangria och se på solnedgången från högre höjd – oslagbart.
Thalasso
Passa på att skäm bort dig själv på ett av stadens Thalasso-bad. Unna dig en spa- eller havsvattenbehandling, det kommer kännas välbehövligt efter ett surfpass.
Tack Peter och Jens, tack Jonathan Kjell för ditt otroliga engagemang och ledarskap, och tack till hela Surfakademin för en oslagbar vecka.
Läs mer om Surfakademin och deras destinationer här.
Bilder av Agnes Maltesdotter och Linn Wiklund Wandrup.
