Då var det jag som under 1 månads tid skulle komma igång ordentligt med min träning – genom en 30 dagars utmaning! Är ni redo? För det var inte jag, haha.
Utmaningen var att köra 30 minuter trappmaskin varje dag i 1 månad. Något som jag tänkte inte skulle bli så jobbigt egentligen. Men med facit i hand – det var riktigt kämpigt! I den här artikeln vill jag dela med mig av mina förväntningar, hur det gick, om det var värt det och vad som hände. Here we go!
Tankar
Det kanske direkt ska nämnas att en ensidig träning inte är den bästa, utan en varierad såklart. Att köra trappan varje dag är inte heller en hållbar träningsform, men kanske ett sätt att komma in i det. Det var min tanke iallafall och jag var redo att ge det ett försök.
För mig handlade inte utmaningen i sig om att tappa vikt, bygga muskler eller något specifikt. Jag ville kickstarta min träning. Komma in i rutiner, aktivera min kropp och må bättre generellt. Därför valde jag att inte att väga eller mäta mig på något sätt. Utan snarare känna skillnaden. Hur skulle jag må under tiden och hur skulle jag må när dom här 30 dagarna var över?
Trappmaskinen
Regler för 30 dagar
- Varje dag (förutom lördagar) ska jag köra 30 minuter på trappmaskinen, i 30 dagar.
Hur jag väljer att lägga upp dom minuterna är helt fritt. Det vill säga, ifall jag ena dagen väljer att köra intervaller under 30 minuter och den andra dagen kör på samma låga tempo under 30 minuter väljer jag själv.
Förväntningar
Jag och trappan är kompisar sen tidigare. I samband med att dom nya maskinerna började dyka upp på gymmen blev jag ett stort fan! Det var under en period när jag var yngre och inte lika bekväm på gymmet som jag är idag. När alla löpband och crosstrainer’s var det enda man kände till och därför var dom enda maskinerna man vågade sig på. Trappan blev ett nytt roligt tillskott. Och som den vana trappmaskin-personen jag är: tänkte jag att jag skulle riva av den här utmaningen utan problem (Little did i know). Och mina förväntade punkter innan jag startade var att känna mig:
- Piggare rent fysiskt
- Komma in i bra rutiner
- Ett psykiskt bättre välmående
Såhär gick det
Jag går igång på att göra saker all-in. Så mitt mindset var riktigt hypat när första veckan kom! Veckan jag började den här utmaningen var däremot precis efter: julledigheten. Vilket betyder att jag precis som många andra var minst sagt ur form. Något jag inte hade i åtanke. Första dagarna var därför riktigt jobbiga och jag undrade vad jag hade gett mig in på. Men i slutet på vecka 1 och i början på vecka 2 hade jag kommit in i det riktigt bra och började känna mig stark.
Mitt vanligaste upplägg under den här perioden var intervallträning. Vilket oftast såg ut såhär:
- 5 minuter uppvärmning, på tempo 8-10.
- Sen intervaller 5 minuter åt gången där 2-3 min är HÖGT tempo (jobbar mig upp till tempo 15).
- Sen är 2-3 min lugnare och återhämtning inför nästa rond.
- I slutet spurtar jag upp och avslutar på så högt tempo jag orkar.
Trots att det gick bättre vissa dagar och mindre bra andra så blev det otroligt svårt att hålla motivationen uppe någonstans i mitten. Där blev det tungt på riktigt! För att komma ihåg precis hur jag kände skrev jag dagbok i anteckningar. Såhär såg det ut i början på vecka tre.
Den här dagen gick jag inte heller dit. Jag vägrade helt enkelt haha. Och jag hade fler sånna här hatdagar. Vissa dagar var trappmaskinen verkligen ett monster, och andra dagar var jag monstret (som köttade på så bra). Jag kunde bli förvånad dom dagarna när jag kände mig otaggad, hur bra det kunde gå väl på plats. Trots att min inställning kunde vara fel – förändrades det när jag kände att min kropp var extra uthållig den dagen – vilket resulterade i en gladare Madde.
Mot slutet av utmaningen, gick det verkligen bra! När man är sådär hurtig och kommit in i bra rutiner när det kommer till flera saker, vilket jag verkligen märkte!
Värsta:
Att ta sig dit! När man väl ÄR på gymmet brukar det gå relativt bra. Men att hoppa i dom där små tränings-tightsen och promenera bort med famnen full av ombyte, skor, vattenflaska osv, är verkligen min värsta. Det är och kommer alltid vara den svåraste delen haha.
Bästa:
Rutiner helt klart! Och hur betydligt piggare jag var under hela perioden. Vilket var den största skillnaden.
Var det värt det?
Båda ja och nej. Det blev väldigt ensidigt efter ett tag och jag saknade en variation i träningen. Men, känslan av att komma igång och skapa rutiner var något som den här månaden verkligen gav mig. Med respekt för att jag är en 25-årig tjej (utan barn), så har man nästan alltid tid att avvara 30 minuter på gymmet. Förutsatt att det ligger i närheten möjligtvis. Mitt gym ligger fem minuter bort och den här månaden har verkligen fått mig att inse hur BRA jag mår av att gå dit och att jag faktiskt hinner.
När min utmaning officiellt var över fortsatte jag på precis samma sätt i någon vecka för jag var så inne i det. Det kändes så bra att jag inte vill sluta, nu när jag skriver det här har jag däremot dragit ned på dagarna. Men trots det – är det betydligt lättare att väl ta sig dit. Och vad slår känslan när man väl är färdig, kommer hem och ska ta en dusch? Såhär glad kunde jag vara efteråt!
Levde utmaningen upp till mina förväntningar?
När jag ser tillbaka på mina listade punkter som jag förväntade mig att känna efter den här utmaningen, så tickar jag av alla 3. Jag blev under den här perioden mycket:
- Piggare fysiskt ✓
- Skapade absolut bättre rutiner ✓
- Och mådde också bättre psykiskt ✓
Då jämför jag dock med en period där jag innan den här utmaningen hade varit utan träningen ett tag. Därför märkte jag stor skillnad i mitt mående generellt. Något jag inte förväntade mig att känna så snabbt var: hur mycket starkare jag blev under bara 1 månads tid. En annan grej jag inte förväntade mig var dock hur jobbigt det faktiskt var.
Slutsats: För att kickstarta min träning och komma igång på allvar, så funkade det här otroligt bra ändå. För mig!
*
Vill du läsa om fler utmaningar hos oss på FORNI? Klicka här!
