En fullt tillåten otrohet

Caroline Rosencrantz är en av FORNIs krönikörer. Om du vill lära känna Caroline bättre, klicka här för att se hennes profil eller kolla in hennes Instagram här

Torsdag, 18:54. Jag hör med Axel vad hans planer för kvällen är, nu när jag ska iväg. Det blir Xbox för hela slanten, så jag lär inte vara alltför saknad. Jag sminkar mig första gången på en vecka, en av pandemins ytterst små konsekvenser, som både hy och sinne nog mår rätt bra av. Men ikväll lägger jag några extra minuter på ögonskuggorna, markerar brynen med precision. Ett första intryck är ändå ett första intryck, kan bara göras en gång och då vill man göra det bra.

Kläderna är välvalda, med tanken att utstråla precis motsatsen. Jag slängde bara på mig det här, och hoppsan så snyggt det blev. Perfekt för att dricka vin en torsdagkväll. Det blir lite parfym också, som en sista detalj innan jag drar väskan över axeln och säkerställer att mobil och nycklar ligger i.

“Jag går iväg nu! Vi.. ses lite senare.”

Axel nickar glatt som svar, men håller fokus på sitt spel. Toppen, då är det dags att bege sig mot kvällen och vinet. Jäklar, jag är lite nervös. Visst var det 19:15 vi skulle ses?

Vi kommer fram till baren precis samtidigt, vilket känns som ett litet tecken i sig. Hälsar med en stor kram, fast än vi faktiskt aldrig har träffats. Det hela började så blygt med små reaktioner på varandras Instagram stories, växte till kommentarer i DMs som sedan blev till långa konversationer. Från serverade emojis till långa utläggningar om stort och smått som självklart skulle delas mellan just oss två. Så till slut var vi tvungna att träffas på riktigt, det gick inte att komma ifrån.

På varsin sida om ett runt litet bord och ett lagom högt sorl från de andra gästerna runtomkring, börjar vi vår kväll. På något sätt börjar vi prata om diverse knasiga relationer och märkliga dejter vi lyckats överleva. Det sätter liksom tonen för kvällen, rakt in på ett personligt plan utan en tillstymmelse att ta oss därifrån. Som att man sällan pratar väder med en nära vän. Varför lägga tid på sådant kallsnack, när man kan hoppa rätt in på det som känns och räknas på riktigt. Det finns något lika självklart och nyfiket kring vårt samtal. En brutal ärlighet, varvas med genuina gapskratt och utläggningar om vad tusan livet egentligen går ut på. Precis som när man pratar med en nära vän, fast än det är första gången vi ses. Känns nästan lite filmiskt nu, eller hur?

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Caroline Rosencrantz (@carolinertz)

Det blir självklart ett till glas och även de där goda mandlarna som bara pretentiösa små barer verkar servera. Mobilerna är utom räckhåll, vilket även det känns som ett litet tecken. Det är när jag ska läsa en text om våra stjärntecken som jag tar upp min för första gången sedan vi hälsade, och inser att tiden verkligen har sprungit iväg. Jäklar, jag har ju ett viktigt möte imorgon bitti. Axel har också smsat att han har gått och lagt sig. Motvilligt inser jag att det nog är dags att ta sig hem.

Vi kommer ju ses igen. Det är i alla fall vad vi säger när vi betalar notan och drar på oss jackor och halsdukar. Och vad jag hoppas att det verkligen stämmer. En sådan här kväll är som en aptitretare, något som kickar igång nyfikenheten ordentligt. Om det var så här trevligt denna gång, hur bra kan då nästa bli? Jag ler hela vägen hem, känner vinet i kroppen och livet i sinnet. Nästan lite pirrig efter de senaste timmarna, och samtidigt så glad att de blev av.

Väl hemma lägger jag mig tätt intill Axel som vaknar till lite halvt.

“Hur var dejten?” Frågar han sömndrucket. “Så jäkla bra, wow. Det kommer vi göra om.” Är mitt svar. Han kramar om mig och jag fortsätter “Det kändes nästan som att jag var otrogen. Smög liksom iväg en torsdag och drack massa vin med en person jag aldrig träffat förut, glömde bort tiden och mina möten imorgon”. Han skrattar till och svarar “I så fall är det en fullt tillåten otrohet, du verkar ju ha fått en väldigt härlig ny kompis?”. Så är det min tur att krama om honom och somna med samma leende som jag gått hem med.

För visst fick jag det. En kväll som kändes som en första dejt. Lika nervös, pirrig och förväntansfull. Med samma slags förberedelser, upplägg och samtalsämnen. Kicken när man verkligen klickar med någon och redan tänker på dejt nummer två. Det finns ju så mycket mer att prata om! Bara den lilla detaljen att jag gick på en dejt med en nyfunnen kompis. Hon är förvisso skitsnygg och om jag hade varit singel och lagd åt det hållet, hade det säkert varit intressant på andra sätt. Men nu var det bara en ren kompisträff. En playdate som föräldrar anordnar för sina små barn, fast i vuxen förpackning och vi fick välja tid och plats själva. Samt drack en hel del vin. Det ska inte små barn göra.

Så om du börjar småprata med någon över Instagram du tycker verkar rätt härlig, våga göra det till en längre konversation. Bjud ut denne en kväll när din partner ändå ska spela Xbox. Fixa till dig lite extra, addera den där favoritparfymen, bara för att det är kul. Snacka om livet, knäppa dejter, ännu knäppare chefer, stjärntecken och storartade drömmar. Beställ ett till glas och glöm morgondagens möte, du kommer komma på det strax igen ändå. Så när du väl landar hemma igen, kanske du precis haft en väldigt kul och till och med pirrig kväll. Plus fått en väldigt härlig ny kompis.

En fullt tillåten otrohet, som jag gärna gör om. Åsa, när har du tid för ett glas vin?