Krönika: Att förlora en slags vän

Välkommen, Caroline Rosencrantz –  FORNIs nya krönikör. Om du vill lära känna Caroline bättre, klicka här för att se hennes profil eller kolla in hennes Instagram här

 

 

Jag stod och letade efter min inköpslista bland mobilens anteckningar när notisen poppade upp på skärmen.

“TV-profilen Adam Alsing död i COVID-19”

Med en klase bananer i ena handen och mobilen i andra, i ett trångt hörn i lilla Coop-butiken på hörnet, vändes världen upp och ned för mig. Det har den gjort några gånger de senaste veckorna, men denna gång var jag desto mer förvånad. Ett slag i magen från ingenstans, som kändes tusen gånger mer än vad jag någonsin kunde tänka mig.

Jag kände inte Adam, har aldrig träffat honom eller haft möjlighet till det. Undrar om jag ens har kommenterat en bild på hans instagram? Tror inte det. Han var för mig som för många andra, en välkänd TV- och radioprofil. När jag var yngre spelade min mamma alltid hans frågesport på morgonradion, hörde honom vinna gång på gång till mina coco puffs och ostmackor. Några år senare rekommenderade min syster mig hans podcast “Adam och kompani” som snabbt blev en självklar veckorutin. För mig har podcasts blivit det TV-serier var förut, något man ser fram emot varje vecka och längtar till att få höra fortsättningen om. Vad har hänt sedan sist? I detta fall kunde det vara en serie knäppa nyheter som Adam hittat, krångliga ord som skulle förklaras eller märkliga historier som lyssnarna skickat in. Hans fru Anette kom ofta på tal med värmande ord och likaså deras söner och alla möjliga anekdoter om saker de upplevt tillsammans. Att höra Adam säga “Då ska ni vara hjärtligt välkomna till Adam och kompanis podcast, det är jag som är Adam Alsing..” har varit en given del av mina onsdagar i tre års tid. Och nu är han inte det längre.

 

Någon man träffar då och då och räknar med att ha kvar i sin närvaro.

 

Det är både märkligt och vackert hur vänskaper kan formas idag. Jag kände inte Adam, men ändå känns hans bortgång som en väns. Någon man träffar då och då och räknar med att ha kvar i sin närvaro. En av alla relationer man tar lite för givet, för det är det enda man kan göra. Adam, mina favoritkonton på instagram, bloggaren jag följt i 10 år, artisten jag lyssnat på sedan barnsben och författaren vars böcker ligger på hög hemma. De är alla mina vänner på något vänster. Tanken att förlora dem är fruktansvärd. Jag vill ju fortsätta se hur det ska gå för influencern som precis startat sitt egna märke, läsa om bloggarens nyfödda barn och likea författarens topplisteplats för den senaste boken. Höra fler av Adams historier, klokheter och insikter varje onsdag i mina lurar. Det finns så mycket kvar!

Jag kände inte Adam och det jag känner nu kommer aldrig vara i närheten av vad hans familj och nära vänner går igenom. Men jag kommer hädanefter tänka på dessa relationer lite extra, uppskatta dem för vad de är. Alla vänner som jag inte riktigt känner, men som betyder så otroligt mycket för mig. Vad fint att jag får chansen att lära känna er, hur länge det än blir.