Krönika: Vad gör du fast ingen ser på?

Bild: Carolinertz  

Får jag ställa dig en fråga? Och svara ärligt nu. 

Skulle du bry dig om vad för typ av soffa som står i ditt vardagsrum, vilken tröja du tar på dig på morgonen, vad för musik som spelas i dina hörlurar och vilken typ av kaffe du beställer på väg till jobbet – om ingen såg det? Om inget av detta bevittnades av någon, skulle du då ta beslut om soffa, tröja, musik och kaffe medvetet och begrundat. Eller spelar det egentligen någon roll då? 

Jag hoppas att många av er som läser stycket ovan reagerar med rynkad panna och lätt oro över vad tusan som har hänt med den här krönikören. För visst bryr man sig om sitt hem och sin garderob, även om ingen ser dem? Annars är väl mänskligheten på väg åt ett suspekt håll när iakttagelsen blir desto viktigare än, ja, vilket kaffe man nu faktiskt tycker är godast och vill beställa. Trendig eller inte. 

För att ge ett exempel så berättade en god vän till mig om sin syster, som tidigare var en riktig stjärna på sociala medier. Hennes intresse för matlagning och bakning tog Instagram med storm och tusentals följare inspirerades av hennes recept, uppläggningar och filosofi i köket. Självklart var hennes matlagning väldigt Instagramvänlig – tomater har aldrig sett så goda ut, det visades pannkakor på hög till helgfrukosten tillsammans med otroliga bakverk, pocherade ägg, röror, surdegar, friterat, färskt och allt däremellan. Precis som sociala medier är, putsat och härligt, men kanske också för att det visas för en publik. Som för alla som står på scen så ingår ett bättre lager smink och en välvald kostym för att göra innehållet till rättvisa, det kan man ändå förstå. Inte så konstigt att pannkakorna låg så symmetriskt på hög och att bröden dekorerats med vackra mönster, när tusentals personer skulle få ta del av dem. Eller hur? 

Så hände livet, och min väns syster ville ta en paus från all dokumentation och spridning i diverse kanaler. Lite skönt att slippa alla fantastiska uppläggningar och avancerade brunchmenyer också, gick den snabba analysen. Poängen var bara att det inte stämde, alls. Instagramstjärnan under sin paus fortsatte visst med sina surdegsbröd, men skickade bilderna till sin familj istället för sina följare på Instagram. Ibland nog knappt det, men matlagningen bestod. Jag och min vän landade i att det fanns något väldigt fint i just det, hur detta intresse verkligen låg henne varmt om hjärtat, då det inte spelade någon roll hur många som uppmärksammade det. Om ens någon gjorde det. Bröd ville hon baka ändå, bara för att hon tyckte så mycket om det. 

Jag är rätt säker på att vi alla har dem. Dessa intressen som uppslukar oss och gör allt annat obetydligt, inklusive andras åsikter om dem, bra som dåliga. De tidsfördriv som man väljer för att man genuint älskar att göra dem, oberoende om någon vet om att de utförs. Oftast tror jag detta sker nästan omedvetet, ett intresse som man dras så pass naturligt till skapar man ofta även tid för. Den som njuter av sin hudvårdsrutin brukar få till fler minuter både morgon och kväll, för att faktiskt hinna med den. För oss som gillar böcker, blir läsning ett naturligt val framför så mycket annan underhållning man blir serverad. Den som spelar musik, skriver, springer, gamear, fönstershoppar eller dansar, för att få tyst på allt annat brus, har säkert detta ganska nära till hands. Av anledningen att man tycker så mycket om det. Inte för att någon ser på. 

En fantastisk tendens med tiden vi lever i är att desto fler kan livnära sig på sina största intressen. Dessa tidsfördriv som tack vare sociala medier plötsligt har fått en publik, vilket sedan har lett till en hel yrkeskår. Bestående av personer som får jobba med det som ligger dem närmst till hands, så länge fler kan få ta del och inspireras av det. Ganska coolt, ändå? 

Mitt i detta häftiga, vill jag bara uppmuntra till en liten rannsakan av det vi faktiskt dokumenterar och det vi egentligen har närmst hjärtat. Lirar de tillsammans? Hade du beställt samma kaffe, även om den inte skulle fastna på bild framför en publik. Hade du burit samma plagg och gått till samma ställen, om ingen annan kunde ta del av dina val. Är bananslantarna på rad i frukostskålen för din skull, eller vem lägger du upp dem för? 

I många fall så hade svaret varit ja – och det kanske inte är hela världen om man anstränger sig lite extra för sina sociala medier heller? Som sminket och kostymen till scenen, det hör ju lite till. Men jag är övertygad om att vi alla mår bättre om vi lyckas ägna mer tid åt det som verkligen fängslar oss. Som vi skapar tid och utrymme för, hur bångstyrigt livet än är. Om tusentals personer sedan ser och hejar på, är det väldigt härligt. Om ingen annan har en endaste susning, så hoppas jag innerligt att vi bakar, läser, springer och dansar ändå. 

Bara för att vi tycker så mycket om det. 

*

Vill du läsa fler krönikor på FORNI? Klicka här!