Caroline Rosencrantz är en av FORNIs krönikörer. Om du vill lära känna Caroline bättre, klicka här för att se hennes profil eller kolla in hennes Instagram här!
[su_divider top=”no” divider_color=”#efeeee” link_color=”#ffffff” size=”1″ margin=”0″]
Ett koncept lika konkret som abstrakt, ytterst mätbart men likaså omåttligt. Tid, som vi både älskar och hatar den.
Vi har ofta för lite av den, vet inte alltid hur vi bäst tillbringar den, hittar ibland exakta idéer, men har svårare att komma till skott. Det är ju så skönt att bara låta den gå. Och där kickar rädslan in över att den ska ta slut. Då vill vi kunna blicka tillbaka och vara stolta över allt som lyckades bli av den. Tiden. All tid som ligger framför oss är ofta mer upptagen än vad den var förut. Mer drömmar, planer och mål som ska ske på ännu mindre tid.
Det är en mental hinderbana att försöka få grepp om just tid. Man vill ju så mycket med den. Det finns inget som rymmer så stora ambitioner som tid, vilket är ett modigt drag hos oss människor. Fylla detta utrymme med så mycket vi bara vill, kan och orkar. Även om vi sällan landar i alla dessa mål och drömmar. Ett nytt år är ett perfekt exempel på hur mycket vi daltar med tid. Tanken om att vända blad och fylla just tiden under nästkommande 365 dagar med särskilda ambitioner. En av dem kanske är att använda den bättre – nyårslöften som att sluta komma för sent, gå upp tidigare på morgonen, ägna mer av den åt träning, återhämtning eller det där projektet som under detta år minsann ska få ta fart. Jobba mer, jobba mindre. Tillbringa mer tid med familjen, ägna mer tid åt sig själv. Man kan nästan se vår stackars tid som den största av people-pleasers, som vill vara där för allt och alla som drar i den och vill utnyttja den till max.
Låter inte särskilt schysst, eller hur? Kanske, kanske att vi under den kommande tiden ska vara lite snällare mot den – tiden.
Jag kom över en text härom dagen som på några korta rader betonade vikten av att ta sin tid. Att börja se det som en tacksam bonus som just vi fick tillgång till, istället för något som ska pressas ut och in för att rymma alla möjliga idéer. Att låta den vara värdefull i alla små som stora ögonblick, då den tid som dessa stunder tog tillägnades just dig.
Visa det här inlägget på Instagram
”Ta dig tid att prata med den äldre kvinnan som bor i porten bredvid, att läsa en bok, att gå till jobbet istället för att ta bussen när solen skiner. Ta dig tid att lära känna dig själv. Ta dig tid att lyssna, växa, förändras och vila. Ta dig tid att säga ja, ta dig tid att säga nej. Ta dig tid för tystnad. Ta dig tid att fråga dig själv vem du är och vad du vill.
Ta dig tid att ta dig tid, för ingen kommer eller kan göra det åt dig.”
En liten polett trillande ner hos mig. Jag måste ta mig tid att rå om min tid. Ta hand om den så som den tar hand om mig. Omfamna den för vad den är och sluta trycka in tre varianter av den på samma gång. Ett löfte om att helhjärtat njuta av stunden i soffan framför TV:n och inte tänka på måsten och krav samtidigt. Lyssna med fullt fokus när jag talar med vän, kollega eller farmor på telefon och inte scrolla igenom hundratals Instagram-stories under tiden. Skriva varje mail tills dem är skickade, inte påbörja nästa innan det första har gått iväg. Njuta av varje promenad, löptur och yogaklass. Uppskatta varje sovmorgon och sen middag, utan att skämmas eller stressa över att tiden sprang iväg. Den var ju där hela tiden, om jag bara hade känt efter lite bättre.
Vi vill att tiden ska vara den där perfekta personen som vi, förhoppningsvis, börjar förstå faktiskt inte existerar. Som alltid orkar, fixar och lyckas. Som jobbar hårdast, minglar bäst och tränar mest. Som lyckas festa outtröttligt och meditera varje soluppgång. Vi som den behöver snällare ambitioner. Kanske bara ett leende och en kram då och då, när det inte gick precis som det var tänkt.
Tid tar sällan slut, springer inte iväg eller rinner ut i sanden. Den finner sig där vi placerar den, så därför ska vi göra det med omtanke. Låt den vila, gasa, skratta, njuta och ibland, inte göra någonting alls. Det är faktiskt väldigt skönt när man bara låter den gå. Ta dig tid, att ta dig tid. Ingen kommer eller kan göra det åt dig.
