Dags för fröken Lundberg att ta sig an en ny utmaning!
FOREO utmanade mig att meditera i tio minuter, varje dag, i två veckor. På kontoret har jag har en lista med utmaningar för det här magasinet och meditation har jag kontinuerligt flyttat längst ner på den listan. Michaela däremot, utbrast ”Det var fan på tiden!!” när jag berättade att jag ska meditera.
Anledningen till att just FOREO utmanar mig till det här är för att de vill uppmana till att ta hand om sig själv. De jobbar som bekant med skönhet, specifikt om hur du tar hand om din hud externt med hjälp av deras produkter. Men för att huden ska må riktigt bra behöver du också ta hand om den på insidan. Och något som kan påverka din hy negativt är stress, varav meditation är ett väldigt bra sätt att motverka det – vilket är varför jag utmanades till ta dagliga pauser de nästkommande två veckorna.
Jag har alltid haft lite av en hatkärlek till meditation. Jag är hundra procent för mindfulness och allt vad det innebär, men jag är vad jag kallar en Aktiv Mindfulnessare™. Vilket innebär att jag ser min meditation som mina promenader, jag behöver liksom göra något aktivt. Det är dessutom sällan jag är ute och bara strosar, oftast får jag in mina ”meditations-promenader” mellan punkt A och B. Jag vill, och tror mig inte, tycka att man ödslar tid när man mediterar i en timme – men jag tycker jag ödslar tid om jag mediterar i en timme. Vilket, antar jag, är varför jag är den perfekta kandidaten.
Utmaningen
Uppgiften borde vara enkel: ”meditera tio minuter om dagen i två veckor”, men på något vänster tyckte jag det var lättare att gå utan socker i en månad.
(?!)
Jag använde mig först av appen Headspace. I appen finns en kurs för nybörjare, där man får lyssna på någon som guidar en genom meditationen. Det här var inte min grej, jag kände att jag la alldeles för mycket fokus på att lyssna på vad personen sa och när jag väl kände att jag hade hittat ett lugn blev jag avbruten av någon som sade till mig att ”inte glömma fokusera” på mina andetag.
Jag gick istället över till att lyssna på en regnskog, vilket föll mig mer i smaken. Jag förväntade mig att få höra lite vattendroppar, men det var snarare en orkester som spelar lugn musik i en regnig skog någonstans. Här kände jag i alla fall att jag kunde slappna av. And so my challenge began.
Dag 1-4:
Det tog inte lång tid innan jag märkte att det här inte var något jag var van vid. Jag sköt på meditationen till sent på kvällen, istället för tidigt på morgonen som jag hade planerat. Jag blev ett barn som satte mig på tvären: ”jag har inte tid med det här!!” tänkte jag medan jag satte mig i soffan, smsade min sambo för att se till så han inte kom hem och ”störde mig” och slog igång appen. Inte de bästa förutsättningarna.
Dag 5-14:
Efter dag fem började det bli mer av en rutin att pausa. Ibland satt jag i total tystnad och ibland lyssnade jag på min egna musik istället för appens. Jag har nämligen en spellista med instrumentala melodier som påminner väldigt mycket om orkestern i skogen, så tänkte att det var okej. Med spellistan kunde jag finna ro snabbare, kanske för att det var melodier jag redan har tränat på ska göra mig lugn.
Här någonstans runt dag sex märkte jag att tio minuter om dagen i den här bubblan var ganska skönt. Jag lät tankarna ”ströva fritt” och observerade dem när de flög förbi, som jag har lärt mig att man ska. Som jag förstår ska man efter ett tag märka ett mönster i sina tankar, sitt undermedvetna, och på så sätt bli mer medveten om hur man mår mentalt. Nu i början verkar mitt undermedvetna mest fokusera på att vilja flyga: jag har nämligen väldigt lätt för att dagdrömma. Men det kanske är okej – att meditera kanske kan få vara att flyga över en skog i månskenet? Gjorde mig lugn i alla fall.
Jag insåg också att jag alltid verkar gå runt med spänd käke och panna (och att melodin som spelas 3:39 – 4:o7 i låten Aurora in Faerieland av James Newton Howard var det som lossade allt). Något jag är väldigt tacksam över att jag upptäckte. De musklerna behövde nog släppa för att jag skulle kunna slappna av ordentligt. Jag antar att jag tidigare missat de två när jag gått igenom min ”känn hur foten, sen vaden, sen benet, sen ljumsken, sen naveln, etc slappnar av”-rutin jag lärt mig på yoga. Men inte längre!
Jag började också förstå mig att jag aldrig är för upptagen under mina dagar för att meditera. Och att det är just den anledningen jag behöver pausa. Jag pratade med Michaela om det här, som är ett inbitet meditationsfan så att säga. Hon menar på att när hon har mycket att göra en dag tjänar hon in mer tid på att ta en timmes meditation – för det gör henne mer effektiv resterande timmar på dygnet. Jag är inte i närheten av att vilja göra en timmes meditation, men känner att jag kanske kan vilja hålla med om det i framtiden.
Vad lärde jag mig?
Jag började utmaningen likt ett barn på tvären, suckade HÖGT varje gång jag skulle meditera och tyckte att jag ödslade tid. Det var samma känsla som när jag har PMS: jag vet att det jag känner just nu är ganska orimligt och löjligt, men det spelar liksom ingen roll för jag känner det.
Barnet-på-tvären har lämnat och jag kan nu uppskatta pauserna, kanske till och med känna att jag behöver dem. Här är vad jag lärde mig:
- Jag är inte för upptagen för att ta en paus, och om jag är det borde jag ta en paus. Även om jag inte ville ta mig tid att ”bara sitta” så vet jag nu att det är bra för att komma ner i varv.
- Jag har bättre förståelse för vilka av mina tankar som värde och vilka som bara är brus. Exempel: det var en situation som jag tyckte var jobbigt och jag var nervös över hur det skulle urarta sig. Men insåg efter en stunds paus att den som gjorde det var jobbigt var jag själv. Jag kunde lugna mig själv genom att identifiera vilka tankar som hade värde och vilka som bara susade förbi i ren osäkerhet.
- Jag tycker om och behöver tystnad ibland. I söndags skulle jag basta ensam i 45 minuter. Vanligtvis måste jag ha igång en podcast, musik eller kolla om jag inte fått ett sms var femte minut. I söndags satt jag i tystnad i 45 minuter och njöt?! Det har ALDRIG hänt tidigare och jag tror verkligen det beror på att jag tränat upp min uppskattning för totalt tystnad.
- Det är skönt att slappna av i käke och panna. Jag är mer medveten om att de är spända, så jag har börjat ta djupa andetag titt som tätt under dagen för att träna på att slappna av i de områdena. Spänningar i ansiktet kan också orsaka fina linjer och rynkor, så känns extra bra att dra ner på den vanan.
Så, har meditation förändrat mitt liv?
Inte nödvändigtvis, men det har hjälpt mig stressa mindre i vardagen och gjort mig sugen på mer. Jag vet inte om jag någonsin kommer vara den som sitter i total tystnad och låter ens tankar flöda fritt – men jag sitter gärna och dagdrömmer att jag flyger lite då och då.
Tack FOREO för att ni utmanade mig, jag tror ändå jag behövde det här.
