HSP: Det här har jag lärt mig

21:55 - Lyssna på artikeln (med Louise)

Det här är den sista texten i en serie i tre delar om högkänslighet/HSP. Den första artikeln hittar du här (klick!) och den andra artikeln hittar du här (klick!).

*

Det har tagit mig många år av terapi och eftertanke för att komma dit jag är idag i min relation till HSP. Jag HAR skämts över min känslighet, för det är vad alla i min närhet har fått mig att känna att jag bör göra. Se den som något besvärande istället för befriande. Det är först nu, snart 30 år gammal, som jag har börjat behandla min känslighet med den värdighet som den förtjänar.

Jag har lärt mig otroligt mycket om känslighet, varför det ibland inte är så bra och varför det ibland är min största gåva. Här kommer fem saker jag har lärt mig av eller om min HSP:

1. Det är inte säkert de menar något illa

Om någon säger eller gör något som gör mig ledsen, är det inte säkert att hen menar något illa med det. Eftersom jag är högkänslig plockar jag upp saker på ett annat sätt än vad andra människor gör, och jag kan inte räkna med att de har samma känsloregister. Så istället för att bli ledsen och tro att hen menar någonting illa, har jag lärt mig att fundera ett extra varv. ”Var det här illa menat eller kom det bara ut fel?”. Oftast vill dessa personer mig ingenting illa men det bara kommer ur på sämre sätt än hur jag själv formulerar mig.

2. Det är bra att ifrågasätta människor

Ibland har folk i ens omgivning en liten dålig baktanke med deras handlingar eller saker de slänger ur sig, och då är det okej att ifrågasätta! Och om ifrågasättandet möts av ”Men guuud skärp dig måste du vara så känslig” så är det nog den andra personen som har känsloproblem och inte du…

3. Det gör mig lyckligare

Saker som andra tar för givet, gör mig till en lyckligare människa. Eftersom mitt känsloregister är så stort, så noterar jag saker som går andra obemärkt förbi. Hur det doftar under vårens första mornar. Ljudet av barnskratt. Ett gammalt par som äter bakelser till frukost på ett fik. Jag går inte förbi, jag stannar upp och noterar. Ibland tänker jag att jag är världens rikaste människa, för jag har så lätt för att fånga lycka inom mig.

4. Jag gillar inte stress och det är helt okej

Min känslighet mår inte bra av det, och jag behöver inte vara en stressad Stockholmare med en släng av ADHD som kutar sig igenom livet. Man kan bli framgångsrik och bygga sitt drömliv i ett lagom tempo! Alla presterar inte bäst under stress, jag gör definitivt inte det (de flesta HSP:are är nog med mig på detta…).

5. Det är bra att kunna känna andras energi

Det är ruskigt jobbigt att ta in allas energier hela tiden, men jag kan göra något bra av den förmågan. Istället för att besväras av människors dåliga energier, försöker jag fokusera på att se människor som behöver bli sedda och lyssna på människor som ingen lyssnar på. Det gör att jag i min vardag kan göra små hjälte-insatser för min omgivning, tack vare min förmåga att ta in andra människors känsloregister. Det ÄR jobbigt att gå in i ett rum med dålig energi och behöva vistas i den, men jag försöker att tänka att det är baksidan av det andra. Min förmåga att se och lyssna, men också, att uppskatta när andra gör det för mig!

Vad har du lärt dig av din känslighet?
Hur kan du använda den på bästa möjliga sätt genom ditt liv?

*

I min minipodcast som du kan lyssna på här ovanför (finns en playknapp i början av artikeln!) pratar jag och min kollega Louise om HSP. Hur den har påverkat oss, dränerat oss och gjort oss till bättre människor. Lyssna!

 

Artiklar att lyssna på

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

TILLBAKA