Förra månaden pratade jag om att dejta någon som inte är ens typ, och ja – han som inte är min typ kanske är precis vad jag behöver. Men jag behöver också lite spänning i min tillvaro och jag har ingen lust att slösa min tid på sådant mellanmjölk-trams. Jag vill träffa han som blows my mind och inte en person som knappt fläktar som en bris i mitt liv – så jag kör vidare!
Are you single? Are you gay? Are you working?
Man skulle kunna säga att jag för närvarande kör på dejting-Autobahn i 210 km/h raka vägen mot min drömman (okej, min väg är ganska svängig emellanåt, men jag har inga planer på att sakta ned). Med det sagt har jag hunnit köra förbi en och annan sen ni hörde från mig sist. Jag har med andra ord blivit väldigt snabb på att bestämma mig huruvida det är potentiellt eller inte. Jag är lite som Denise i filmen ”P.S I love you” när hon frågar varenda kille i baren ”Are you single? Are you gay? Are you working?” Så får hon till slut rätt svar på alla frågor varpå hon kysser snubben, tittar missnöjt på honom i 3 sekunder och går därifrån. Real-life-left-swipe liksom.
Nu låter det kanske som att jag är lite oförskämd, kräsen och dessutom bortskämd med män som står i kö för att få kyssa mina fötter. Men så är inte fallet, mer ofta än sällan är jag den som tar initiativ och lika ofta vevar jag in min krok utan napp. Man måste våga för att vinna-mentaliteten. I många sammanhang i livet är ett misslyckande bara ett steg närmare framgång och jag vill tro att så är även fallet när det det kommer till kärlek och relationer.
Hörde av mig till fel kille med samma namn
Hur hanterar man då att bli nobbad? Dissad? Lämnad till och med? Det finns gånger då mitt självförtroende sänkts brutalt och totalt, men med facit i hand har det nästan alltid visat sig vara för det bättre. Oavsett vad så var det ju uppenbarligen helt enkelt inte meant to be, och vad det än beror på är det utom min kontroll. Desto snabbare jag accepterat det desto snabbare kan jag också släppa taget och ge utrymme för någon annan, någon bättre att kliva in och förgylla min tillvaro.
Ett perfekt exempel på det är något som hände mig för inte så längesen. Jag var på afterwork med några kollegor som alla är i stabila förhållanden, så efter några glas bubbel och relationssnack fick jag blodad tand i jakten på en partner och bestämde mig för att jag skulle försöka återuppta kontakten en gammal flamma. Någon som jag träffade i höstas men som till min besvikelse uttryckligen tappade intresset för mig. Kanske är bristen på intresse från motparten anledning nog att gå vidare, men just då kände jag för att ge det ett sista försök och slängde iväg ett sms. Problemet (eller lösningen som det sen visade sig vara) i det här fallet är att jag var lite väl snabb i mitt spontana utskick – och skickade ett sms till fel kille! Dagen därpå får jag svar från fel kille (med samma namn, till mitt försvar) och så var isen bruten.
Nu låter det oerhört motsägelsefullt eftersom historian till en början inte direkt visar på att jag lever som jag lär. Men poängen är att i samma sekund som fel kille svarade insåg jag att det finns ingen anledning att slösa min tid på person X när det faktiskt finns en person Y, och med all säkerhet finns nog dessutom person A, B, C och så vidare… ja, ni förstår vad jag menar. Möjligheterna är oändliga så strunta i han eller hon som inte vill ha dig och gör plats för någon som gör allt för att vara din!
So long darlings, nu ska jag iväg på middag med fel kille!
xx, Stephanie
