Ett samtal om att tappa bort varandra under småbarnstiden

Småbarnsföräldrar där ute – hör ni oss? Det är vi, Michaela och Dani, era allierade. Vi som också precis har fått barn och som varje dag tampas med alla de problem som dyker upp under småbarnsåren. Våra bebisar är inte ens ett år än, men ibland känns det som att ett helt liv har gått. Vilka var vi innan Vienna och Dante kom till världen?

Innerst inne vet vi det. Vi var flickvänner, systrar, döttrar, kollegor, vänner. Sen kom våra bebisar och då blev vi först och främst en sak – vi blev mammor. Plötsligt bleknade alla andra titlar och kanske mest av allt den roll vi har haft i våra kärleksrelationer.

Det finns nog inget par som inte tänker att man inte kommer tappa varandra under småbarnsåren. Men om vi ska vara ärliga gör nog de flesta par det. Hur fortsätter man vara ett starkt team under bebistiden? Hur håller man ihop under småbarnsåren? Det är alldeles för lätt att tappa varandra mellan bajsblöjor, smakportioner och vakna nätter.

Här kommer ett samtal mellan Michaela Forni och Danijela Pavlica om hur en relation påverkas av småbarnsåren och vad vi kan göra för att inte tappa bort varandra. Ni kan lyssna på samtalet som en podcast genom att klicka på play-knappen här ovan eller på Spotify (klick!). Där bjuder vi på en längre, oredigerad version av det samtalet som är sammanställt här nedan.

Välkomna in i ett samtal om bråkiga nätter och trötta föräldrar:

tappa bort varandra under småbarnstiden

Det hela började med att jag läste ett blogginlägg hos Dani med titeln “När man tappar varandra”. Det handlade om hur hon känner att hon har tappat sin relation till sambon Babak sedan de fick barn för ett år sen – fastän de hade lovat varandra att inte göra det. Jag tycker det är så intressant det där, med ens förväntningar innan barn och vad som faktiskt händer i praktiken när vi får dem. Det är inte en slump att många relationer går isär under småbarnsåren. Jag smsade Dani direkt och frågade om hon ville ses en timme och prata mer om det här. Några dagar senare satte vi oss i hennes kök med två semlor, varsin kaffekopp i size mammasomintefårsovapånatten och så satte vi igång.

M: Jag tycker att det var så himla modigt av dig att skriva det där blogginlägget om att tappa bort varandra. Det är så många på sociala medier som bara visar upp en perfekt bild och sedan så separerar de en dag från “ingenstans”.  

D: Det känns som att så många försöker visa upp en fasad som inte existerar, varför egentligen? Ens bebis tar ju all ens tid och kraft och som nybliven förälder är det okej att visa upp det tycker jag. Man behöver inte ha en fasad!

M: Vad tycker du är den största skillnaden i din relation innan bebis vs. efter bebis?

D: Innan bebis… det var ju bara vi två. Jag kommer aldrig glömma när vi sitter på en restaurang med några vänner och säger att det alltid kommer vara vi två mot bebis, aldrig jag och bebis mot Babak eller han och bebis mot mig. Det ska vara vi två mot bebis och det är vårt mål.

Men alltså, Babak har ju varit min bästa vän, eller han är fortfarande min allra bästa vän. Det finns ingen jag har så roligt med som honom. Men nu när vi har skaffat barn så är det tyvärr inte vi två längre… alls! Det är antingen han och Vienna eller jag och Vienna, men aldrig vi. Och det har varit en sån otrolig omställning för jag trodde aldrig ens att det skulle gå.

M: Man tänker alltid att “det kommer inte vara vi”, jag och Damon pratade massor om det innan Dante kom. Att vi kommer aldrig bli så eller hamna i det facket. Men sen får man barn och så blir relationen något helt annat…

D: Kommunikationen är ju viktigast, och den har varit så bra hos oss innan bebis. Men nu har den ju tyvärr försämrats och det är där vi fallerar. Vi har misslyckats i vår kommunikation och det var anledningen till att jag ville gå till en psykolog tillsammans, för att hitta tillbaka till kommunikationen. Även Babak var jätteöppen för att prata med någon vilket kändes så skönt! Planen har aldrig varit att hitta tillbaka till varandra, för vi har aldrig tappat bort varandra, utan snarare hitta något som fungerar innan vi tappar bort varandra. Jag vet inte om vår session hos psykologen gav oss något specifikt, man får nog testa sig fram, men jag vill gärna gå fler gånger.

M: Vad i er kommunikation tycker du har brustit?

D: Alltså jag tror inte att vi förstår oss på varandra? Jag vet hur medveten Babak är om hur jobbigt det är att ta hand om bebis och försöka bolla jobb samtidigt som jag gör och jag vet att han är tacksam över min insats – men ibland kan jag ändå inte få fem minuter på morgonen när jag behöver det och där bildas ju frustration. Man försöker förstå sig på varandra men vi lyckas inte alltid.

Vi alla har våra problem och jag har inga problem med att vara öppen med våra! Det finns så många där ute som har samma problem som vi har, eller helt andra, men då kan vi ta hjälp av varandra.

M: Det känns som att alla hör om hur man kan tappa varandra men att alla tänker samma sak – det kommer aldrig hända oss! Men sen ser det annorlunda ut i praktiken… hade ni pratat om hur ni skulle hantera problem under bebisperioden innan Vienna kom? 

D: Nej, för vi såg inte att det fanns problem.

tappa bort varandra under småbarnstiden

Dante och Vienna – som faktiskt är sysslingar!

M: Vi pratade ganska mycket innan Dante kom om hur vi skulle tackla första tiden, men som Petra sa till mig förra veckan så kan man ju läsa manualen till en iPhone men få hem en Samsung. Lite så är det ju med bebis, haha! Du kan läsa alla manualer i världen men det är inte säkert att du får hem just den produkten. 

D: Det går ju inte att förbereda sig, haha! Jag förstod ju att det skulle ta upp mycket tid att skaffa ett barn, men jag förstod inte exakt hur mycket tid.

M: Är distansen till ens partner hormonell ur mammans perspektiv, alltså att det ligger rent djuriskt i oss att bara prioritera bebisen, eller handlar det om att man bara inte prioriterar ens relation?

D: Ja men kanske, man är ju inte sugen på ens partner på samma sätt till exempel! Allt förändras, allt blir annorlunda och framför allt relationen till ens partner. Jag har inte velat bli annorlunda som person, jag har velat vara samma person som innan Vienna, men jag vet inte… jag blev nog lite annorlunda trots allt och det var nog oundvikligt.

M: Hur mycket spelar sömnbristen in?

D: Det eskalerar ju snabbt om man inte får sova. Jag fick höra om just sömnen på vår profylaxkurs när kvinnan som höll i den sa att vi ska försöka sova när bebisen sover. Och i början gjorde jag det, Babak också. Jag försökte strunta i jobb och sociala sammanhang för att istället prioritera sömnen eftersom jag vet att jag förändras helt som människa om jag inte får sova. Man blir knäpp av för lite sömn.

tappa bort varandra under småbarnstiden

M: Det är det som är lite orättvist mot relationen, att det är ju inte alltid relationen det är fel på utan det faktum att båda eller den ena lider av sömnbrist. Jag förstår till exempel inte hur föräldrar till kolikbarn överlever tillsammans, vilka kämpar alltså. Jag blir själv galen av sömnbristen och kan känna att mycket av våra bråk växer ur just tröttheten…

D: Vienna är en väldigt snäll bebis generellt, men i perioder har hon varit mer gnällig och efter en sån dag med henne så orkar man ju inte. När Babak kommer hem då har jag bara lämnat över henne och sagt att “Snälla, du måste ta henne så att jag får stoppa i hörlurar och koppla av en sekund”. Man orkar inte höra skriket, det är både jobbigt men också hjärtskärande! Det är ju en tyngd också när ens bebis är ledsen och svår att trösta. Då behöver man en paus även från den känslan, och den känslan kan ju tära på relationen.

Jag tror det viktigaste är att vara medveten, det är ingen av mig eller Babak som tänker ge upp det här utan vi är medvetna om situationen vi befinner oss i och kommer ta oss ur det här. Sen är bara frågan hur man gör det på bästa sätt och är lycklig under tiden.

M: Vad kan man göra för att hitta tillbaka till varandra? Eller för att inte tappa bort varandra ännu mer? Vad är din plan? 

D: Varken jag eller Babak är speciellt romantiska, men jag fick många tips av mina följare att gå på date nights och ge mer tid åt varandra. Sen fick jag en kommentar som jag verkligen tog till mig och den handlade om att man inte nödvändigtvis behöver gå ut och hitta på något. Det räcker med att öppna en flaska vin hemma och bara prata när bebisen har somnat. Det behöver inte alltid vara så mycket press på relationen utan det räcker med små saker.

 

Vill du läsa mer om relationer så hittar du kategorin här!