All I want for Christmas is You

Bildkälla: Pinterest

Kära Sexpectationistas! (Haha, det kan vara första och sista gången jag använder det uttrycket.. ) Hur har ni det i decembermörkret?

Själv har jag det fantastiskt bra, för närvarande liggandes på diagonalen i min dubbelsäng med dubbla täcken och fler kuddar än jag kan räkna, alla för mig själv. Livet som ‘self partnered’ (som Emma Watson hade sagt) är inte så pjåkigt trots allt. Ingen dragkamp om täcken och kuddar eller klibbiga skedar hit och dit. Perfekt balanserad temperatur hela natten, inga oväntade ljud förrän larmklockan ringer och… nä, det var inte alls vad jag tänkte skriva om idag. Nu till dagens verkliga fundering (innan jag börjar låta som en fullfjädrad enstöring).

Jag hamnat i en situation. Lite utav ett antiklimax – låt mig berätta!

Det finns en karl i min närhet som jag finner otroligt intressant på många sätt och vis trots att jag inte känner honom överhuvudtaget. Jag vet ärligt talat ingenting om honom och jag kan inte beskriva honom på något annat sätt än en sån där typisk “korta konversationer och långa blickar”-typ av person. Om ni någonsin stött på en sådan människa vet ni exakt vad jag menar. Det är något med hans närvaro som förändrar energin i hela rummet varenda gång han gör entré, men jag kan verkligen inte sätta fingret på varför eller vad det är som gör honom så otroligt intressant.

Fram tills för några dagar sedan..

Den här dagen förvandlades en av våra korta konversationer av någon underlig anledning till en ganska lång sådan – och det visade sig sen ganska snabbt att vi inte hade någon egentlig anledning att någonsin avsluta den. Helt fängslade av vårt samtal var det som om vi glömde både tid och rum, tills vi blev avbrutna av en kollega, vilket är anledningen till att konversationen faktiskt fick ett avslut. Och även anledningen till att den allra helst inte borde återupptas.

Sedan den dagen har jag även fått bekräftat att “The Law of Attraction” är mer verklig än någonsin. Inom loppet av några dagar hamnar vi av oförklarliga anledningar på samma projekt, i samma team, i samma lunchmöte och tror ni inte vi till och med lyckas hamna i samma kö på Ica? Snart stöter jag väl på honom i min egen trappuppgång eller varför inte hos gynekologen? Vad han nu skulle ha där att göra vet jag inte, men med tanke på de senaste dagarnas sammanträffanden vore det inte helt osannolikt.

Jag tror att universum försöker föra oss samman! Och om inte universum, så försöker åtminstone han själv göra det. Det fick jag minsann bekräftat efter dagens sista möte, då jag slänger ut ett “Hej då, vi ses!” till alla kollegor och han greppar tag i mig samtidigt som han viskar diskret “Det hoppas jag verkligen. För jag vill träffa dig… I-N-T-E. H-Ä-R.” Så lämnar han snabbt rummet och när vi senare möts vid utgången fortsätter han… “Tänk på det iallafall?” följt av ett helt oemotståndligt leende.

Ja, den här situationen utspelar sig som ni förstår på min arbetsplats, vilket i och för sig inte är en helt ovanlig plats för chans till romans – men att ta just den här chansen vore högst olämpligt (eller snarare strikt förbjudet). Förbjuden frukt, med andra ord, är ju det som gör honom så otroligt intressant.

Så nu ligger mitt telefonnummer utan namn i hans skåp. Och jag tar officiellt jullov. Out of office. Fortsättning (kanske) följer…

xxx Steph