Menscykeln: det här har jag lärt mig

Hur mycket vet du om din menscykel? För de flesta är mensen bara en grej som existerar och ingenting man faktiskt har djupdykt i. Därför har jag gjort det åt dig! Här kommer min historia kring mensen, och vad jag har lärt mig på vägen.

I 15 års tid har jag känt att jag inte mår likadant varje dag i månaden. Det säger sig självt, eller hur? Ibland har man bättre dagar än andra. Vissa dagar tar jag mig fram på gatorna som att jag var med i Beyoncés senaste musikvideo, jag rör mig med självförtroende och flörtar oskyldigt med de vars blick jag möter. På jobbet sprutar jag ur mig kreativa idéer och när det skickas ut en förfrågan om after work är jag den första att tacka ja.

Andra dagar går jag den osynliga vägen till kontoret, den där jag vet att jag inte träffar på någon jag känner. Om jag mot förmodan gör det, så låtsas jag snabbt prata i telefon medan jag tittar ner i marken. Det är inte ovanligt att jag bär luva. Om jag har en plåtning får fotografen fem minuter på sig att få till en bild, för längre än så klarar jag inte av att vara framför kameran. Och när jag ser bilderna på mig själv blir jag irriterad – det ser förjävligt ut. När två kollegor står och pratar i köket och inte bjuder in mig i samtalet förstår jag direkt vad det handlar om – de tycker inte om mig längre. På vägen hem igen funderar jag på om jag ska äta choklad till middag och kanske lämna min pojkvän (för vad är ens poängen med en relation!?).

Det tog mig många år att förstå mönstret, eller att ens förstå att det fanns ett mönster. Jag har alltid tagit för givet att dessa dagar är en del av mitt liv, min personlighet och det som sker runt omkring mig. Men jag har aldrig reflekterat kring om det kan finnas biologiska orsaker. När jag har känt att ingen tycker om mig har jag börjat fundera på varför det är så fel på mig och vad jag bör göra annorlunda, istället för att ha kunskap om menscykeln och vad som händer i mig utifrån var jag befinner mig i min menscykel.

Tio år efter att jag fick min mens började jag höra kvinnor prata om PMS i sitt rätta syfte. I tonåren var uttrycket ”pms” någonting som folk i min omgivning enbart använde i den nedlåtande meningen ”har du pms eller?”. PMS var helt enkelt ett ord för att förklara att någon var jävligt jobbig och känslig.

 När jag sedan blev ung vuxen och började jobba hörde jag kvinnor prata om PMS som något man får några dagar i månaden, i samband med sin mens, som gör att man är extra känslig – och att det man känner är påhittat. Jag kunde snabbt känna igen mig i PMS och förstod att jag ”lider av det”, men mer än så var det inte. Det blev en tydlig ”aha”-upplevelse och jag förstod att PMS är det jag känner när jag mår skit de där dagarna varje månad. Jag lärde mig att jag inte ska tro så mycket på det jag känner just då.

 

Varför jag slutade med p-piller

Jag har använt p-piller eller andra preventivmedel till och från sen jag fick mens som 13-åring. Det gör att jag aldrig riktigt har känt min kropp, eller kunnat veta vad som är jag och vad som är någonting annat. Vem jag är eller vad jag känner.

Min resa med p-piller började redan som 14-åring eftersom läkaren ordinerade mig att börja gå på piller för att råda bot på mensvärken. Det var flera dagar i månaden som jag inte kunde gå till skolan, eller någonstans utanför mitt rum heller för den delen, på grund av min mensvärk. Jag levde i stort sett i badrummet under två dygn i månaden där jag desperat försökte bada bort smärtan i magen och ryggen, kräktes oavbrutet och stannade på toaletten i fruktansvärda magsmärtor. Det var som att ha den värsta sortens magsjuka 48 timmar var fjärde vecka. Ohållbart.

Så jag började med piller och voila – mensvärken var plötsligt ett minne blott! Från en månad till en annan slapp jag mina smärtor och blev en ny version av mig själv, utan att ifrågasätta pillermetoden över huvud taget. Som tonåring litar du på vuxna i din närhet (speciellt läkare!) och jag antog att det här var det bästa för mig. Jag slapp ju må dåligt!

Flera år senare, när jag var vuxen, så började jag läsa på lite om p-piller och vad de egentligen gör med oss kvinnor. Min intuition sa mig att det inte längre kändes helt normalt att äta dem och att inte ha mens på så många år. Jag hade då ätit minipiller i flera års tid och som resultat haft utebliven mens i säkert fem-sex år. Det kändes inte rätt. Efter några timmars googlande och en stark magkänsla valde jag att sluta på piller och hitta andra alternativ till preventivmedel – som inte var hormonella.

Det var som att jag blev en ny person. Jag kunde på riktigt känna skiftningarna i min kropp under månadens olika dagar. Min PMS blev starkare och min mensvärk kom tillbaka med full kraft, men jag bad om hjälp hos min läkare som inte innefattade p-piller och fick värktabletter utskrivna. Jag lärde mig att planera in lugnare aktiviteter och att jobba hemifrån (om det gick) under första dagarna av mensen, vila mycket och äta muskelavslappnande värktabletter när smärtan vaknade till liv.

Det var skrämmande och fascinerande – men jag gav mig trots min nya upptäckt inte helt in i läran om menscykeln. Utan jag var bara glad över att lära känna mig själv och min kropp på riktigt. Det kändes som en ny upptäckt, som något naturligt, och jag accepterade mitt nya liv utan piller.

Menscykeln i samband med måncykeln

I somras satt jag på en middag och pratade med min vän Josefin Dahlberg, som helt lyriskt började informera mig om boken ”Moon time” skriven av Lucy H. Pearce. Hon hade läst ut den veckan innan och sken upp som en sol när hon berättade om allt nytt som hon lärt sig av boken. Moon Time är en bok som förklarar de olika delarna av din menscykel och varför du, rent biologiskt, mår som du gör vid olika dagar på månaden – beroende på din cykel. Men inte bara (!) din menscykel, utan även med en inblick i måncykeln och hur du som kvinna kan må beroende på var du är i din menscykel i kombination till var månen står på himlen.

Jag har dokumenterat min menscykel i en app sen ett par år tillbaka och började jämföra min cykel med månens cykel samma kväll som jag kom hem från middagen. I samma ögonblick klickade jag givetvis även hem Moon Time från nätet.

Ett par veckor senare kom min bok äntligen hem till mig och jag slukade den på två dagar under ett yogaretreat. När jag kom hem från retreatet började jag googla loss och tog in all information om menscykeln och måncykeln. Allt för att lära mig att förstå – vem är jag och varför mår jag som jag gör? Vad i mig är rent biologiskt och vad i mig känner jag utifrån saker jag upplever?

Jag lärde mig mycket. Till exempel kunde jag snabbt se samband i varför jag känner mig extra bekväm framför kameran vissa dagar, varför jag gärna går på sociala sammanhang andra dagar och varför jag ibland inte vill träffa en enda levande människa. Givetvis har inte alla mina känslor med min menscykel att göra, men jag hittade tydliga samband vilket gav mig en saknad förståelse i hur jag fungerar. Något som jag önskar att jag hittade långt tidigare i mitt liv – kanske hade jag varit snällare mot mig själv och mina ”humörsvängningar” om jag förstod varifrån de kom och varför de fanns där.

 

*

Vecka 1: Första dagen på mensen och framåt

Vår östrogenhalt är lägst första dagen på mensen vilket gör att du kan känna dig nere. Under den här tiden är det fullt normalt att känna ångest, depression, låg energinivå och kramper i mage/rygg/underliv tack vare mensen. Ta hand om dig ordentligt dessa dagar, var snäll mot sig själv och acceptera kroppens cykel.

Vecka 2: Veckan efter mens

Den här veckan brukar vi kvinnor känna oss på topp. Östrogenhalten är hög och din sexlust brukar vara tio poäng tack vare att kroppen gör dig redo för ägglossningen. Unna dig njutning och allas blickar på dig när du tar dig fram i livet. Din kropp vill bli befruktad och det syns!

Vecka 3: Ägglossning

Under den här veckan finns en chans, eller risk beroende på vem du är, att bli gravid. Undvik sex den här veckan om du inte vill bli gravid – eller så kör du på som tusan om du försöker bli gravid. Din östrogenhalt sjunker den här veckan så du kan känna dig lite mer låg än tidigare vecka. Det är vanligt att vi kvinnor känner oss mer moderliga i samband med ägglossning, eftersom kroppen rent biologiskt vill bli gravid.

Vecka 4: Veckan innan mens

Den här veckan brukar vara tuffast för många kvinnor då de flesta upplever PMS dagarna innan mensen kommer. Det kan vara fint att komma ihåg just PMS:en under denna vecka, så att du inte blir chockad när du plötsligt vill lämna din partner, säga upp dig på jobbet eller gråter till varenda film, nyhetsinslag och youtube-klipp du kommer över. Dina känslor kan vara väldigt starka under den här perioden vilket kan vara antingen bra och användbart, eller bara jobbigt.

Appar att använda för att följa din menscykel vecka för vecka