Bild av Valeriia Miller via Pexels
Vad är det som får oss att fatta dåliga beslut, trots att vi är medvetna om den ångest de kan framkalla? Vad är det som får oss att ibland strunta i sådant som vi vet att vi mår bra av?
Efter en lång dag på jobbet gick jag längs Kungsgatan påväg hem. Först hade jag tänkt hoppa på första bästa buss eller tunnelbana, men frisk luft var precis vad jag behövde. Efter några hundra meter insåg jag att det fanns en till sak som jag var i stort behov av, nämligen mat. Och inte vilken mat som helst – jag behövde snabbmat, och det nu.
Efter den här dagen, som hade varit riktigt härlig men också ganska utmattande, greppade både trötthet och hunger krampaktigt tag i min beslutsfattande förmåga, och styrde mig mot McDonalds.
För att vara kontorets ”wellness-coach”, som jag ofta kallas av mina kollegor, var det här absolut inte ett beslut likt mig. En timme senare låg jag i sängen illamående och med världens ångest.
Dagen därpå hade jag bokat in ett träningspass som jag verkligen såg fram emot. Men på morgonen låg jag i sägen (fortfarande med ångest) och debatten var i full gång i mitt huvud: ”Jag orkar inte! Jag är sååå trött. Jag är stel i hela kroppen. Jag vill sova mer!”. Eftersom träningspasset var jobbrelaterat blev jag otroligt velig, jag ville verkligen inte avboka i sista sekund. Debatten slutade med att wellness-coachen vann (efter ett antal tryck på snooze-knappen) och efter träningspasset byttes min inre konversation till: ”Åh vad jag är glad att jag tränade! Jag känner mig som en ny människa. Jag ska träna oftare!”
Alla dessa känslor och beslut inom loppet av några timmar fick mig att tänka —jag vet alltid när jag tar ett beslut som kommer påverka mig positivt eller negativt. Ändå händer det att jag bortser från de bra besluten, och följer de sämre. Vad beror det på?
Även om en cheeseburgare och pommes frites i sig inte ska behöva vara en trigger för ångest faller jag, som tyvärr så många andra, ibland dit. Varför är en fråga i sig, men det som fick mig att stanna upp var att jag tog ett beslut jag i stunden visste skulle få mig att må sämre — inte bättre. Varför gjorde jag det?
Varför ignorerar vi ibland magkänslan, och andra gånger inte? Och med den frågan ringde jag upp min livscoach:
Varför tar jag medvetet dåliga beslut?
Även om ditt medvetna sinne vet att du är på väg att ta ett beslut som känns dåligt för dig, så väljer ditt undermedvetna att följa den starkaste känslan. Det är som ett race mellan en myra och en Ferrari, där myran är det medvetna, och Ferrarin representerar det undermedvetna. Ditt medvetna vet att du mår bäst av att äta hälsosamt – ditt undermedvetna vet att socker och processad mat skapar dopamin, som ger dig njutning. Det spelar ingen roll att den njutningen varar i några sekunder — för den finns och den är på riktigt. Myran har inte en chans mot Ferrarin.
Okej, men vad är dopamin och hur påverkar det kroppen?
Dopamin är en signalsubstans som påverkar hjärnans belöningssystem, och ger oss en känsla av njutning. Det är dopamin som motiverar oss i livet och när du känner ett starkt sug efter snabbmat blir du väldigt motiverad – eftersom du vet att maten kommer ge dig njutning (dopaminet kickar in). Och den njutningen håller i sig när du äter maten, men när njutningen lägger sig bidrar den här typen av kost till att serotonin nivåerna i kroppen sjunker.
Seratonin är en av de starkare må-bra kemikalierna i kroppen och ger en känsla av välbehag och glädje, och när det sjunker känner du dig ofta mer nedstämd än innan du åt den där hamburgaren. Det i sin tur kan skapa ett nytt sug efter mer njutning för att må bättre – vilket ofta riskerar att bli en ond spiral som ger mer ångest.
Alla våra signalsubstanser kan hålla sig på en jämn och sund nivå genom våra livsstilsval. Sådant som har en positiv påverkan är motion, vila, meditation, vistelse utomhus, återhämtning och sund kost med mycket näring.
Är det bara snabbmat som påverkar dopaminkickar?
Så hur styr jag mitt undermedvetna?
Ett sätt att hantera sådana här situationer är att försöka styra beslut (det undermedvetna) med känslor snarare än tankar. Du kan tänka positiva tankar hur mycket du vill, men om du inte känner dig positiv så gör det ingen nytta. Med andra ord – istället för att prata dig ur situationen, försöka känna dig ur situationen. Vad är det du känner precis just nu och vad fick dig att känna så? I mitt fall var det: trötthet, orkeslöshet, hunger och stress. Vad är det du vill känna? I mitt fall: Lugn, harmoni, belåtenhet och energi.
Hur kommer du känna dig om du inte äter snabbmaten eller den andra vanan du vill få bort? Försök att skapa den där känslan som du faktiskt vill känna. Självklart kräver det viss övning – men med rätt inställning och tid, så går det. Men man ska veta att den här tekniken bara hanterar symptomet, inte grundorsaken, som oftast ligger mycket djupare. Jag rekommenderar att träffa en livscoach eller hypnosterapeut för att ta itu med det verkliga problemet.
