Hej! Jag heter Louise och är (var?) sockerberoende.
Forskare diskuterar just nu om socker faktiskt är något man kan bli beroende av, och även om jag inte har några vetenskapliga bevis så håller jag med ja-sidan. För mig ÄR socker ett beroende och en drog. När jag har det framför mig är det som att all kontroll och rationalitet försvinner. Min hjärna stänger (helt ärligt) av när jag är inne på ICA för att sedan komma ut med en påse godis, trots att jag tänkte att jag inte skulle. Jag har konsumerat raffinerat socker nästintill varje dag vilket, let’s face it, inte är så bra för min hälsa (eller mina tänder). När jag sedan flyttade in med min pojkvän som är diabetiker började jag på riktigt reflektera över hur mycket onaturligt socker jag faktiskt stoppar i kroppen varje dag, och kände att det var dags att göra någonting åt det. Jag måste försöka bli av med mitt sockerberoende.
Det här har inte varit en detox. Meningen har inte varit att jag ”snabbt skulle gå ner i vikt” genom att skippa socker/kolhydrater/ris och allt annat som gör livet trevligt – utan jag ville helt enkelt se hur mycket socker faktiskt påverkar mig och mitt mående. Med det sagt, jag förbjöd inte allt socker, jag uteslöt det raffinerade sockret. Det sockret som har lagts till som ingrediens för att skapa söt smak och habegär.
Finns det olika typer av socker?
De två vanligaste typerna av socker vi hör om är glukos och fruktos. Så vad är skillnaden?
Glukos är vår kropps energikälla. Glukos tas upp i vårt blod och ger energi till våra celler. När man hör ”socker detox” (not a detox) tänker man ofta ”inga kolhydrater” – men det är i kolhydraterna glukosen finns och vår kropp behöver den för att ta sig runt. Jag känner inte att kolhydrater är hållbart eller hälsosamt att utesluta.
Fruktos, eller fruktsocker som många säger, är ofta den ingrediens som används för att söta olika typer av mat. Precis som glukos tas fruktos upp direkt genom blodet men fruktos behöver gå genom levern och göras om till glukos innan kroppen kan utnyttja den som energi. Får man i sig mer fruktos än vad levern kan hantera görs överflödet om till kolesterol och triglycerider (fetter). Det här är varför så många pratar om att man ska äta hela frukten och inte bara juicen – fruktköttet innehåller nämligen fibrer som saktar ner processen och minskar överflödet fruktos i kroppen!
Med det sagt var jag utan frukt första tre dagarna för att tortera mig själv nollställa smaklökarna, men sen var det fritt fram. Frukt är ju faktiskt det bästa som finns.
Regler för 30 dagar
- Inget raffinerat socker
- Ingen honung eller sirap
- Ingen alkohol (torrt vin med >3 gram restsocker/liter är okej!)
- Inga sötningsmedel (hejdå Nicks och tuggummi)
Förväntningar
Efter en googling fick jag fram en lista på vad man kan förvänta sig. Längre ner berättar jag varför jag struntade i allihopa.
- Bättre energi
- Bättre hy (min hy har varit väldigt bra senaste året men har känts ganska glåmig)
- Mindre huvudvärk
- Bli av med ha-begär
- Lära mig laga ”riktig” mat
- Förbättra min relation med socker
Så hur gick det?
Det gick i vågor men första fyra dagarna var värst. Det är under dessa dagar som kroppen behöver vänja sig vid sitt nya energiintag. Jag kunde inte längre förlita mig på att få snabb energi från höga sockerhalter utan kroppen behövde hitta det från annat håll. Vilket sög. Jag skämdes när jag gick förbi godishyllan på ICA dag två: min mun vattnades så mycket. Ni vet så mycket saliv som precis innan man ska spy? Jag kände mig som en tränad hund, lurad och manipulerad av sockerindustrin. Gav mig lite motivation för att gå hem och laga Halloumi Stroganoff.
Vid dag fyra började jag få skakningar och huvudvärk. Det var här jag insåg hur beroende jag faktiskt är av socker och hur snabbt kroppen markerar att den inte längre får sin drog.
Paradrätt: Siri Barjes Halloumi Stroganoff! Jag spenderade kanske 30 minuter på ICA för att hitta en grönsaksfond och tomatpuré utan tillsatt socker men 100% värt det. Tror jag åt Siris Stroganoff 10 gånger under 30 dagar.
Räddning: Så vad åt jag när jag ville ge upp, typ under PMS-veckan? Granny Smith äpple+ekologiskt jordnötssmör, en kombination jag är van vid men den smakade ännu bättre under den här månaden. Värt att notera också är att Granny Smith-äpplen tidigare bara smakat surt för mig, nu smakade de verkligen sött. Som röda äpplen.
En annan räddning under PMS-veckan (den var inte rolig) var receptet på Sandras kladdkaka. Den är gjord på dadlar och mandelmjöl, vilket gör att den är fritt fram! Det här kan vara för att jag inte hade fått smaka ”riktig” kladdkaka på två veckor – men det är här är den godaste kladdkakan jag någonsin ätit. Den är också ett väldigt bra alternativ för de med diabetes, då man får i sig fibrer tillsammans med sockret som i sin tur saktar ner effekten på ens blodsocker!
Värsta: Huvudvärk, skakningar och trötthet dag 3-4. Jag visste att kroppen skulle säga ifrån men det var mycket mer påtagligt än vad jag hade hoppats på. Efter dag fem kändes det bättre och var bra fram tills…
… PMS-veckan. Jag var verkligen arg på mig själv – hur kunde jag inte hade förberett mig bättre?! Jag vet ju hur jag blir när jag försöker avstå något den veckan:
Bästa: Jag har aldrig haft en så avslappnad relation till mat, vilket är intressant med tanke på att jag har ”förbjudit” en ingrediens en hel månad. Men det är ju det här jag menar med att det här har inte varit en detox eller crash diet – jag har bara inte ätit socker som min kropp inte behöver. Jag har fortfarande ätit kolhydrater (stekt potatis med stuvad spenat, mm) och frukt. Kladdkakan åt jag med jordgubbar och grädde tre dagar i rad.
Jag har har ätit mer än vad jag gjort på länge, men utan någon som helst ångest laddat till det.
Var det värt det?
100% ja.
Jag skrev en massa olika förväntningar i början på den här artikeln, men nu i efterhand bryr jag mig faktiskt bara om en: ”Förbättra min relation med socker”. Efter att utmaningen tog slut har jag ätit både godis och ketchup i mängder, men jag har också avstått när jag helt enkelt inte är sugen – en ny egenskap jag trivs med. Inte för att jag nu kan avstå, utan för att jag inte längre ser habegär som något jag behöver trycka undan. Socker är inte farligt, det handlar bara om att hitta en balans som med allt annat om man vill ta hand om sin hälsa.
När jag tog mig an den här utmaningen tänkte jag att det skulle vara en rolig artikelidé med dokumenterade före/efter-bilder, men jag är glad att det ändrade riktning. När jag ville förbättra min självkänsla gällande min hy såg jag till att läsa på och förstå – och nu har jag gjort samma sak för min relation med socker och mat. Jag är ju bara människa i en kropp jag gärna vill ta hand om.
Mer än det:
- Mina smaklökar har ”återställts”. Inte konstigt att jag bara krävde sötare och sötare saker förr, mina smaklökar kände inte igen sötma. Vad jag tidigare inte reflekterade över som sött smakar idag mycket godare.
- Jag har hittat en ny favoriträtt!
- Jag har lärt mig baka (räknas det att slänga ner alla ingredienser i en Nutribullet?)
Slutsats: Raffinerat socker är inte farligt, men jag mår ganska bra utan!
