No (yes please) strings attached

Då var det återigen dags för en liten update i min dejtingkarriär. Är det första gången du klickar in på mina artiklar hittar du tidigare uppdateringar här!

Låt oss börja med att avhandla en liten frågeställning som varit oerhört väsentlig den senaste månaden. I höstas dröjde det inte mer än att jag träffat någon ett par gånger innan jag fick känslan av att Mister på andra sidan bordet höll på att falla för mig och jag tappade intresset på två röda. Utmaningen var över. Game over. Moving on. Nu däremot, verkar det som om varenda jäkla man jag träffar inte vill bli kär. Hur jag än vrider och vänder eller hur väl jag än spelar det här jäkla spelet – så vinner jag inte. Känner ni igen er?

Ni kan ju bara gissa hur min dejt med ”fel kille” gick…? Sisådär. Eller rättare sagt, ganska bedrövligt. Det stod bokstavligen ”INTE UTE EFTER NÅGOT SERIÖST” i pannan på honom. Tydligt. Med stora bokstäver. Om det nu inte framgick i användandet av versaler (haha).

Värst av allt är att detta verkar vara ett universellt problem. Iallafall i mitt och mina kära väninnors universum. De män vi vill ha är de som inte vill ha oss och vice versa. Omvänd psykologi kallas det har jag hört. Men oavsett vad det kallas så är den stora frågan – varför? Vad har vi gjort för att attrahera och attraheras av just den här typen av män? Är det kanske så det fungerar i just den här stan? Eller kan det vara för att vi börjar bli lite äldre? Har vi alla hunnit bygga lite högre murar? Finns det för stort utbud? Är det en försvarsmekanism? Varför?

Och hur tar vi oss ur det?

Svaret på frågan är enkelt: Det finns inget svar!

I samma veva som helgen och solen svepte in och värmde upp Stockholm likt ett duntäcke i soffan en söndagseftermiddag, så slog det mig. Det enda vi kan göra åt saken är att inte göra någonting alls. Alternativt (eller allra helst) kan vi slå oss ned på en uteservering, beställa in en flaska rosé, bära solglasögonen långt ned på nästippen, snacka skit och bara njuta av livet som singel. S-p-a-n-a. Med andra ord – precis det som vi singelbrudar gör som allra bäst!

Jag vill verkligen slå ett slag för våren och dessa magiska månader vi har framför oss. Rätta mig om jag har fel, men det är väl även så här års som den så kallade häckningen äger rum? Om vi vore fåglar alltså… För nu läste jag precis i Illustrerad Vetenskap (tro det eller ej) att vi människor är den enda arten som är brunstiga året runt. Hur fantastiskt?!

Hur som helst, biologiskt eller ej, det ligger någonting i luften nu. Våren är här, värmen är här och livet har aldrig varit lika underbart. Allt har och tar sin tid – men vår bästa tid är nu.

Skål för det single ladies!

x Steph